Värdelös

Idag känner jag mig riktigt värdelös. Det är trist väder ute, trist dag och ett trist liv. Kan det bli värre? Jag vet att livet är vad man gör det till, men hur fan ska man göra livet bättre när man är värdelös som jag?

Jag har knappt några vänner, inte många att umgås med och det känns ibland som att dom flesta vänner jag haft tar avstånd från mig. Jag känner mig bara så ensam. Har ingen att prata med, ingen förstår. Ingen vill förstå hur jag mår och hur jag känner mig.

Majsan vet att jag är ledsen, hon jamar och stryker sig mot mig. Men det hjälper inte. Det ger ingen riktig tröst. Jag behöver komma ut, jag behöver vänner. Jag behöver sällskap.

Inte ens min egna mamma eller pappa kommer och hälsar på mig. Jag pratade med mamma tidigare idag och frågade när hon skulle komma och hälsa på mig. Hur roligt känns det inte att höra "Vet inte, vi får se". Pappa hör aldrig av sig heller. Har inte hört något från han på över en veckas tid. Hur roligt och intressant är jag inte? Varför finns jag ens? Vart gick allt snett?

För några år sedan, innan jag träffade Thomas hade jag flera vänner, vänner som jag pratade med och träffade ofta. Nu känns det som att ingen vill prata med mig. Det känns som jag glider ifrån alla. Alla säger att dom ställer upp för mig, men hur ofta hör dom av sig? Jag trodde det här kunde bli en nystart för mig. Få nya vänner, börja om på nytt. Men hur fan får man nya vänner? Hur gör man? Jag har glömt av det.

Idag är verkligen en usel dag. Tyck synd om sig själv dag. Det är ungefär det jag gör idag. Känner mig så ensam och liten.